Kumi-kata i judo – så läser du motståndarens grepp inför nästa match

Du går på kragen först. Motståndaren vinner kampen om ärmen, får sitt eget grepp och kastar innan du hunnit göra något med ditt. Efteråt minns du kastet, men inte hur greppkampen såg ut sekunderna före. Möts ni igen kan matchen avgöras just där. I distriktet är det vanligt att lottas mot samma motståndare mer än en gång, och på klubben har du samma randoripartner varje vecka.

Kumi-kata, kampen om greppet, går att följa i varje match. Mycket av det du kan lära dig om en motståndare syns i den kampen – vilken hand som söker sig vart, hur snabbt anfallet kommer och åt vilket håll. Även kasten som följer, övergången till ne-waza och varningarna ger dig något att gå på.

Skriver du ned det i din opponentbok har du en plan att pröva och något konkret att läsa igen, inte bara ett vagt minne av att motståndaren ”var stark i greppet”. Här är våra förslag på vad du kan hålla ögonen på och anteckna.

Höger eller vänster – ai-yotsu eller kenka-yotsu

Börja med det enklaste – greppar motståndaren höger eller vänster? Tillsammans med din egen ställning avgör det om ni står med samma sida fram (ai-yotsu) eller olika sidor fram (kenka-yotsu). Det ändras så fort någon av er byter ställning, och en match räcker inte för att sätta en permanent etikett på någon. Skriv vad du såg och när.

Att ställningen förtjänar en egen rad finns det stöd för i forskningen. Javier Courel-Ibáñez och kollegor observerade 242 matcher från 12 World Ranking-tävlingar med elitjudoka av båda könen. Courel-Ibáñez var verksam vid universitetet i Granada. Medförfattarna kom från Granada, São Paulo och Niš, och studien publicerades i International Journal of Performance Analysis in Sport 2014.

Att anfalla åt samma sida som det egna greppet hade samband med både poäng och matchvinst, oberoende av kön och viktklass. Mest effektivt var anfall på greppsidan i kenka-yotsu, särskilt i de lättaste klasserna. Anfall på greppsidan i ai-yotsu, och anfall när bara den anfallande hade grepp, hade också samband med att vinna.

Materialet är observationer av elitmatcher, inte ett experiment med klubbjudoka. Det säger inte att du alltid ska anfalla på din greppsida, och det ger ingen sannolikhet för din nästa match.

Vår slutsats, inte forskarnas, är att tre uppgifter hör hemma i anteckningen:

• vilken sida motståndaren greppar på
• åt vilken sida hen anfaller
• om de två stämmer överens.

Skriv ai-yotsu eller kenka-yotsu på samma rad, eftersom studien redovisade de två fallen var för sig.

Vilket grepp tar motståndaren först?

Följ händerna från ”hajime”:

• Vilken hand kommer först, och vart – till ärmen, kragen, högt upp i nacken, över ryggen, i korsgrepp eller till bältet där det är tillåtet?
• Vad händer med dina grepp – bryts de loss, byter motståndaren grepp eller får du behålla dem?
• Anfaller hen redan på ett enhandsgrepp, eller väntar hen tills båda händerna sitter?
• Kommer anfallet direkt, eller först efter en lång stund med båda händerna i din dräkt?

Vad som är vanligt har forskare redan kartlagt. Daniel Brandão Kashiwagura och Emerson Franchini i forskargruppen Martial Arts and Combat Sports Research Group vid universitetet i São Paulo gick igenom 41 studier om greppkampen, utvalda bland 286 träffar i engelskspråkig litteratur fram till december 2020. Översikten publicerades i Revista de Artes Marciales Asiáticas 2022. Det här kom den fram till:

• Det vanligaste greppet var krage och ärm, och den vanligaste ställningen kenka-yotsu.
• Mer erfarna judoka höll i dräkten kortare tid innan de anföll.
• Manliga judoka, särskilt i de tunga viktklasserna, höll längre och använde oftare defensiva grepp med krage mot krage.
• Med dagens regler är ett grepp en förutsättning för ett kast, påpekar översikten också.

Det är gruppmönster, mest från elitmatcher, och de säger inget säkert om en enskild person. Använd dem som utgångsläge. Det som är värt att skriva ned är hur just den här motståndaren avviker – anfaller direkt på första greppet, stannar länge i ett tvåhandsgrepp eller tar ovanligare grepp, till exempel korsgrepp eller grepp över ryggen – och vad hen gör med dem.

Kasten, riktningen och vad som händer när de misslyckas

Favorittekniken, tokui-waza, är det första de flesta skriver ned. Skriv också åt vilket håll kastet går – framåt eller bakåt, åt höger eller vänster. Ta med det som kommer före, alltså ingången, kombinationen eller finten som lockar fram din reaktion. Stämmer anfallssidan med greppsidan? Och vad händer efter ett misslyckat kast – går hen ner i bänkposition, reser sig direkt eller kontrar?

Emerson Franchini och kollegor jämförde två grupper av medaljörer från VM och OS mellan 1995 och 2001 – 17 judoka i en ”Super Elite”-grupp, de bästa i sina viktklasser, och 16 övriga medaljörer. Franchini forskade vid universitetet i São Paulo, och studien publicerades i Perceptual and Motor Skills 2008. Den främsta gruppen tog poäng med fler olika kast och i fler riktningar, och antalet tekniker och variationen i riktning samvarierade med vinster och poäng.

Studien är gammal, gäller bara elitmedaljörer, bygger på observation och gjordes före flera regeländringar. Läs den som bakgrund till varför riktningen är värd en rad – om dagens regler eller om klubbnivån säger den ingenting. För anteckningen räcker en enkel iakttagelse – mot en motståndare med ett kast åt ett håll förbereder du dig på ett annat sätt än mot en med flera kast åt flera håll.

Ne-waza, varningar och slutet av matchen

Vad letar motståndaren efter i ne-waza, mattarbetet? En vändning eller fasthållning, ett halslås eller ett armlås? Följer hen med ner och arbetar, eller ligger hen kvar i bänkposition och väntar på att domaren ska säga ”mate”?

En motståndare som aldrig fullföljer i ne-waza och en som jagar fasthållningen efter varje kast kräver olika förberedelser, och skillnaden får plats på en rad. Tränar du också BJJ känner du igen tanken från anteckningarna om dem du tränar med.

Varningarna hör också hit. Skriv vem som fick shido, du eller motståndaren, och för vad, så som du uppfattade det – passivitet, att gå utanför matchområdet, ett otillåtet grepp. Regelnummer och regelversioner hör inte hemma i anteckningen, eftersom reglerna ändras.

Hur betedde sig motståndaren i slutet av matchen, och i golden score om matchen gick dit – fortsatte hen att anfalla, eller väntade hen på att du skulle göra fel?

Beskriv handlingar, inte sinnesstämningar. ”Slutade anfalla efter första poängen” är en anteckning. ”Var rädd” är det inte – du kan inte se rädsla, bara vad hen gjorde eller lät bli.

Din egen del av greppkampen

Motståndarens sida är bara halva anteckningen. Den andra halvan handlar om dig:

• Var förlorade du greppkampen – tog hen ärmen varje gång du gick på kragen först?
• Fick du själv en varning för passivitet?
• Vad fungerade en enda gång, även om det inte gav poäng?

Det hör hemma i anteckningen, hur matchen än kändes som helhet. Ett kastförsök som var nära poäng är värt att skriva ned – det syns inte i ”förlorade på shido”.

Att greppkampen förtjänar den uppmärksamheten har stöd i en översikt från 2024. Suzan Schoof, Froukje Sliedrecht och Marije Elferink-Gemser vid universitetet i Groningen och University Medical Center Groningen gick systematiskt igenom 23 studier om vad som skiljer judoka på olika prestationsnivåer åt. Översikten publicerades i International Journal of Sports Science & Coaching 2024. Det fanns stark evidens för att judoka på olika nivåer skiljer sig åt i greppkampen, och för att judoka på högre nivå utmärks av att de kan kasta motståndaren och variera tekniken.

Översikten handlar om talangidentifiering och bygger på observationsstudier. Den säger inte vilket grepp du ska ta, men den ger dig ett skäl att titta noga på greppkampen.

Vad skriver du ned efter matchen?

Vår rekommendation är att varje anteckning ger svar på tre frågor – vad som funkade, vad som inte funkade och vad du ska göra nästa gång. Det är enligt vår mening de viktigaste sakerna att anteckna i alla kamp- och racketsporter. Fälten för sammanhang och motståndare kommer först, eftersom svaren bygger på dem. Ingen av de fyra studierna undersökte om anteckningar gör någon bättre i judo.

1. Sammanhang. Tävling och vilken match det var, eller randori. Motståndare, kategori och viktklass, ai-yotsu eller kenka-yotsu och varifrån uppgifterna kommer – minnet, film eller tränaren.

2. Motståndaren. Första greppet och med vilken hand, var det satt, hur hen svarade på dina grepp, en eller två händer före anfallet och hur lång tid det tog. Kast, riktning, upplägg, om anfallssidan stämde med greppsidan, vad som hände efter ett misslyckat kast och vad hen gjorde i ne-waza.

3. Vad funkade? Grepp, anfall eller försvar som fungerade för dig, även om det bara var en gång eller inte gav poäng.

4. Vad funkade inte? Var du förlorade greppkampen, varningar och passivitet.

5. Nästa gång. Två justeringar, var och en med villkoret för när du överger den.

Ibland kan det bli fler, men i regel räcker en eller två justeringar i en match. Med en lång lista blir planen lätt för krånglig redan innan du kliver upp på mattan.

Lämna tomt när du inte vet, och skriv ”osäkert” hellre än en siffra som ser uppmätt ut. En skiss över mattan eller en markering i appen behöver en text om vad som hände just där – en prick vid kanten säger inte om det var en shido, ett kastförsök eller platsen där du tappade ärmen.

Ett mönster som återkommer är fortfarande en hypotes, och motexemplen ska stå kvar. Finns det film, kontrollera minnesbilden mot den. Genomgången av hur idrottare glömmer förklarar varför det är klokt att skriva medan detaljerna finns kvar – utan att sätta någon exakt tidsgräns för när en greppkamp försvinner ur minnet.

Ett exempel från en distriktstävling

Hela exemplet är påhittat för att visa hur anteckningen kan se ut. Namn, tävling och händelser kommer varken från appanvändare eller från forskningen.

Sammanhang. Mälardalscupen i Västerås, andra matchen för dagen, mot Petra i -63 kg. Har mött henne en gång förut. Hon greppar vänster, jag höger – kenka-yotsu. Skrivet ur minnet samma kväll, plus klubbkompisen Tobias mobilfilm av ungefär halva matchen. Har inte räknat något.

Motståndaren. Första greppet var hennes högerhand på min högerärm, sedan vänsterhanden högt i kragen, över min arm. Anfallet kom snabbt efter andra greppet. Hon släppte aldrig ärmen frivilligt. Mest vänster uchi-mata framåt. När jag böjde mig fram för att stå emot kom ko-uchi-gari. Båda åt hennes vänster, alltså samma sida som greppet. Efter en misslyckad uchi-mata gick hon ner i bänkposition och låg kvar tills domaren sa ”mate”.

Vad funkade? Min o-uchi-gari på bara kraggreppet var nära poäng en gång – mina anfall var alltså inte hopplösa.

Vad funkade inte? Gick på kragen först varje gång och förlorade ärmen varje gång. Fick shido för passivitet, som jag förstod det.

Nästa gång.

A. Ärmen först. Slåss om ärmen först, håll hennes högerhand borta och anfall tidigt på det första greppet. Strunta i det om hon börjar ta kragen först, eller om mina anfall kommer för långsamt för att spela någon roll.

B. Bänkpositionen. Går hon ner i bänkposition provar jag en vändning som jag faktiskt kan. Reser hon sig direkt, eller säger domaren ”mate” snabbt, lägger jag krutet på greppkampen i stället.

Ta upp de två justeringarna med tränaren före nästa möte och uppdatera sidan om henne efteråt. Några grepp som du minns är ledtrådar att kontrollera, inget att räkna på.

Två saker att testa – och när du överger dem

Välj en eller två justeringar, inte fem. Se efter redan i början av nästa match om mönstret står sig. Tar hen fortfarande ärmen först? Bestäm också i förväg vad som får dig att överge varje justering. Planen får skrivas om när motståndaren har bytt ställning eller viktklass – eller när det är ditt eget utförande som skiljer sig från förra gången.

Jämför sedan gärna sidorna om olika motståndare. Om du gång på gång tappar ärmen när du går på kragen först har du en konkret fråga att ta med till randori eller uchi-komi – ”Kan vi köra ingångar där jag tar ärmen först mot någon som greppar vänster?”

Be en träningspartner härma greppet du har svårt för. Anteckningarna gör frågan tydligare. Bättre i judo blir du på mattan. Genomgången av reflektion och idrottsprestation beskriver vad forskningen faktiskt visar och var den tar slut.

I OpponentBook har judo en skiss över mattan där du sätter markeringar, och dessutom en lista med namngivna positioner som du väljer separat från platsen på skissen – stående kumi-kata, kuzushi, fasthållningarna i ne-waza och försvar i bänkposition. Själva opponentboken är gratis.

Synkade anteckningar sparas i den molnlagring du ansluter, och OpponentBook sparar ingen kopia av opponentboken i sin kontodatabas. När du själv begär AI-bearbetning går det innehåll som behövs via en server hos OpponentBook till en extern AI-leverantör. Med valfri end-to-end-kryptering (E2EE) kan lagringsleverantören inte läsa de krypterade anteckningarna. Foton, videoklipp och filmetadata som lagringsleverantören kan se omfattas inte av det skyddet. Mer om hur dina anteckningar skyddas.

Tänk på din senaste match eller randori. Skriv ned det första greppet motståndaren tog, med vilken hand, och vad som hände sedan. Fortsätt med vad som funkade för dig och vad som inte funkade, och välj två saker att testa nästa gång. Låt ”minns inte” stå där det behövs. Då har du något att kontrollera redan från ”hajime” när ni möts igen.